PER THUNARF:  Formidabel kyrkomusikgärning i S:ta Clara!

 

 

Den 14 juni var det avskedskonsert i S:ta Clara kyrka i Stockholm.

Efter 32 år som organist avslutar en av svenskt musiklivs mest utpräglade organistprofiler Per Thunarf sin tjänst i S:ta Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling. Anledningen är att Per Thunarf går i pension, men detta klingar säreget, ty i sammanhanget befinner han sig  fysiskt och konstnärligt på en nivå som ingalunda för tanken till en pensionär. Samtidigt bör ju denne mästerspelare, som framfört mer än 4.500 lunchkonserter i sin kyrka samt spelat vid tusentals gudstjänster och förrättningar, nu ges möjlighet till vila och att på egen hand få bestämma vidden av sitt fortsatta engagemang.  

                                                                     Foto: Anders Lindström

 

Per Thunarfs avslutningskonsert var som ett bättre maratonlopp! Den hade ett synnerligen fysiskt krävande, därtill omväxlande program vilket gav en konstupplevelse som trollband åhörarna i nära tre timmar. En fulltalig och andäktigt lyssnande skara människor hade sökt sig till S:ta Clara där, som så mången gång tidigare i detta kyrkorum, organisten Per Thunarf berättade och musicerade.

 

Konserten hade fått namnet ”Avskedskonsert” med underrubriken ”Klockorna i tornet, Orgeln på läktaren, Flygeln i koret”, och den genomfördes på ett sätt som säkert låter sig omtalas under lång tid framöver. Det hela fick bildligt talat formen av en livsbejakande musiktavla, en ”triptyk”, med stora orgeln i kyrkorummet som fast karaktär och klockorna i tornet och flygeln i koret som rörliga flyglar.

 

 

 

Efter denna första avdelning tog sig den spänstige 67-åringen raskt nedför de 125 trappstegen i tornet och stegade fram i kyrkan för att på ett medryckande sätt presentera vad som nu skulle ljuda från stora orgeln. Därefter tog han sig upp till läktaren för att vid den 101-åriga Åkerman & Lundklenoden framföra orgelverk av Bach, Guilmant, Bossi, Hägg, Koch, Thunarf, Waldenby och Bull/Ellsasser.

 

Om till synes herr Thunarf själv inte behövde det, så erbjöds de församlade en stunds paus för bensträckning och ”mingel”, som det så vackert heter. Därunder passade domprosten Åke Bonnier på, visserligen med papper i handen, men på ett personligt och uttrycksfullt sätt, att tacka sin medarbetare, ”Guds spelman”. Sen var det dags för Thunarf att presentera sin sista avdelning och sätta sig vid flygeln, där han spelade verk av Beethoven, Schumann, Grieg, Frumerie och Chopin. Även Peterson Berger fick komma med på slutet. Efter stående ovationer överlämnades blommor, presenter och välsignelser från arbetslaget i församlingen. Så gjorde också många andra vänner och beundrare.

 

Så vill jag bara till sist nämna att den glädje och vederkvickelse som Per Thunarf under sina 32 år i S:ta Clara kyrka förmedlat till tusen och åter tusen människor har betytt oerhört mycket för våra själars välbefinnande i storstadsvimlet. Vi har kunnat ”slinka in” i princip vilken vardag som helst vid lunchtid och lyssna, kanske i väntan på ett tåg, kanske för att enbart sitta ned och vila eller låta den egna inre rösten tala. Den ”anda och konst” som förmedlats har gett djup, glädje, skönhet, värme, omväxling och humor. Gustaf Sjöqvist, domkyrkoorganisten, nämnde i sitt tacktal att cirka 200 tonsättare varje år kunnat göra sina röster hörda genom Per Thunarfs försorg. Deras musik har genom honom fått klinga ut via piporna i orgeln, strängarna på flygeln och klockorna i tornet!

Med sorg och vemod konstateras att tjänsten i S:ta Clara, av ekonomiska skäl, inte kommer att återbesättas. Per Thunarf ser dock inte framtiden an med tom almanacka. Pianospelet vill han ge mera tid åt, och inbjudningar till konserter runt om i landet lär inte låta vänta på sig.                  

 

Anders Lindström,  f d musikkonsulent i Västerås stift